Fler avåkningar i Skåne

SvD skriver att det är flera avåkningar i Skåne. Inte så konstigt med tanke på att det är bara runt 28% som har dubbdäck. Tyvärr finns det även fler i Skåne som åker med sommardäck. Kolla gärna undersökningen gjord av Däckbranschens Informationsråd. Den dubbfria andelen vinterdäck är högst i Skåne, 67% och sommardäck hela 5%. Att köra på sommardäck på vinterväglag är förenat med livsfara också för andra trafikanter. Straffet borde vara mycket kännbart. Antisladdsystem har knappast någon verkan när däcken har så dålig friktion mot underlaget. Kolla gärna VTI:s undersökning.

Vintervädret lär bestå, åtminstone fram till trettonhelgen. Det är nu ett par månader framöver vinterdäcken verkligen behövs. Häromdagen, tredjedag jul körde jag hem från Göteborg. Rv 27 från Borås till Gislaved var i mycket dåligt skick. Trots att snön hade kommit kvällen och natten innan så hade väghållaren överhuvudtaget inte plogat. Det var en hög mittremsa med snö och höga otäcka snökanter. Det gällde verkligen att köra i spåren. Den som körde längst fram körde långsamt och bestämde takten. Att göra en omkörning var otänkbart för mig eftersom det var dessutom mycket mötande trafik, men tyvärr finns det de som bara måste fram snabbare. En omkörning hade lätt kunnat sluta i diket. Kör försiktigt och helst med dubbade vinterdäck av nordisk typ.

En bekant till mig skickade ett mejl med berättelserna nedan. De belyser i hög grad problemet med att väghållarna, framförallt Vägverket, minskar på snöröjningen samtidgt som man arbetar för att förbjuda dubbdäck.

En historia apropå Halvards utgjutelser om dålig vinterväghållning:

Eftermiddagen tisdagen 15 december (i förra snöovädret) körde jag hem från
Stockholm. Det blev en mer spännande tur än jag önskade mig. Drygt fem och en halv timma tog den till Gislaved. Och orsaken både till spänningen och den långa körtiden var inget annat än dålig (obefintlig) snöröjning. Först sent på eftermiddagen, strax före Norrköping, såg jag plogbilar. Tyvärr på väg mot Stockholm, och troligen då pga det flertal lastbilar som befolkade dikena åt det hållet. För egen del fick jag röjd väg först i höjd med Vättern (Smålandssidan).

Så långt hade jag vid några tillfällen försökt mig på att köra om några särskilt ­ i uppförsbackar ­ långsamtgående långtradare, men fått avbryta, eller med hjärtat i halsgropen med nöd och näppe lyckats komma om. Apropå långtradarchaufförer så kallades dessa förr för 'vägens riddare'. Numera borde de nog benämnas rovriddare. Det jag sällan lyckades med, d v s köra om, praktiserades frekvent av dessa, med påföljd att man då och då befann sig i ett ogenomsynligt slaskhav och endast hade att försöka följa ett par röda ljuspunkter framför sig, som blinkade till då och då.
Strax söder om Linköping steg motortemperaturen oroväckande och jag stannade vid OK/McDonald för att kolla vad som var fel. Allt slask hade fullständigt murat igen fronten och, eftersom det var minusgrader, frusit till ett ispansar.

Så jag förstår fuller väl Halvards irritation på hemväg från Göteborg den 26e. Inte minst som en bekant samma dags förmiddag, på väg till mig, ringde strax efter kl 10 och berättade att han stod i ett dike några kilometer från Tranemo.

Han hade kommit ur det smala spår som fanns och höger framhjul sugits fast i mittsträngen. Med påföljd att den instabilitet som L. ofta demonstrerat
inträffade. Bilen snodde runt och gick med bakändan före ner i diket.

En annan bekant i samma ärende var samtidigt på väg från Karlskrona. Denne kom visserligen fram utan missöden, men rapporterade att vägarna söder ut heller inte var särskilt tjänliga för biltrafik. Det tycks således vara en rätt allmän företeelse att spara lite slantar på att låta plog- och sandbilar stå kvar i garaget.

Som slutkläm kan man fråga sig om 0-visionen numera är både död och begraven. Den som skulle minska antalet döda i trafiken. På något annat sätt kan väl knappast tolkas att man först ger sig på dubbdäcken i akt och mening att få bort dessa och sen ger fullkomligt sjutton i halkbekämpningen. Eller är det bara så att man nu intagit en mera "praktisk" hållning till parmetern kostnad för säkerhet ställd mot kostnad för liv och lem?